Nej till cashkort - lös betalkortsproblemet istället.

Läser en insändare i DN (papperstidningen), där insändarskribenten vill ha tillbaka en variant av cashkorten (som en lösning på problemet med bankernas kortavgifter). Han anser att problemet med de gamla var att man var tvungen att gå och ladda dem ute och vill kunna ladda dem via internetbanken istället. Det gick dock att ladda korten hemifrån, via en speciell cashkortsladdare som man anslöt till telefonjacket.

Jag anser att problemet med cashkorten var två. Dels dålig teknik (fungerade inte alltid att betala med kortet) dels så tjänade banken pengar på de pengar man hade på kortet. Rent tekniskt, så flyttades ju pengar från ens bankkonto till bankens eget konto när man laddade sitt kort och fördes sedan vidare till näringsidkarens konto när man hade handlat något. Så banken kunde således exempelvis låna ut de pengar man "hade på kortet".


Lösningen på betalkortsproblemet (att bankerna tar ut för höga avgifter) torde vara den samma som vi använt i alla tider - att staten står för infrastrukturen. Om staten utfärdar kort till intresserade medborgare så får man en aktör med en mängd kort som vida överstiger det antal kort en enskild aktör idag behöver utfärda och då blir kostnaden per kort väsentligt lägre (både själva kortpriset och administrativt).

Som innehavare av kortet, så bestämmer man givetvis själv från vilken bank/konto som pengar ska dras från när man handlar. Eftersom överföring mellan konton är "gratis", då ingen människa är inblandad, så uppstår ingen avgift där. När handlaren löser in sina notor (elektroniskt), så dras pengarna från kundens konto (vilket som sagt ju är gratis) och sätts in på handlarens konto (vilket också är gratis).

Så de enda kostnaderna som uppstår är ev avgift för själva kortet plus dess administration (som den enskilde betalar) och en avgift för handlaren, för den utrustning som behövs i affären samt viss administration. Möjligen så kan ju de enskilda slippa betala genom att staten tar ut anslutningsavgifter av bankerna, som får subventionera korten och dess administration.

Enkelt och billigt och vinsten (den minskade kostnaden) hamnar ju i folkets och handlarnas fickor.

Här finns ju för örvigt en unik chans för EU. Tänk ett EU-kort, så att den enskilde kan välja valfri bank i hela EU-området. Det skulle ju verkligen gagna konkurrensen om man bara behöver välja ny bank/konto (som pengarna ska dras från) om man exempelvis är missnöjd med räntan på sitt lönekonto (min ränta är noll procent (0%)).

Om detta infördes, så skulle ju bankerna se en enorm vinstchans och göra det enkelt för kunder i andra länder att öppna konto i just deras bank och slåss om att erbjuda de bästa tjänsterna. EG-kommissionen skulle givetvis hårdgranska bankerna för att se till så att det varje enskild bank erbjuder kommer alla den bankens kunder till del. Annars finns ju risken att vi Svenskar får sämre ränta hos de Svenska bankerna än vad övriga EU-medborgare får...

Så visst finns det en reell möjlighet att slippa ifrån bankernas avgifter och få konkurrensen att bli bättre - om inte bankerna själva klarar av det.


För den som möjligen undrar om samhället verkligen tjänat något på att staten står för infrastrukturen, så räcker det ju att jämföra med järnvägarna. Kostnaden för att underhålla en viss järnväg var ju högre när den ägdes av privata intressenter och blev ju lägre när staten tog över och kunde rationalisera underhållet av järnvägarna. Dessutom så blev det mycket lättare för den enskilda som enkelt kunde köpa en biljett för hela sin tågresa, oavsett vilka byten man skulle göra och vilka järnvägar man skulle transporteras på.